segblondin

Vet inte vart jag ska börja, som ni kanske läste i de förra inlägget så trodde jag ju att jag hade hittat rätt men så var de ju inte riktigt, tydligen.
Har gått på en nit en gång till, trodde verkligen att de skulle funka detta gången.
Men inte!!!
Varför hoppas när man inte får de man vill ha iaf?
Ser ingen anledning till att drömma längre.
Låter kanske deprimerande men som de är just nu så är jag rätt nere och vill inte drömma mer...

Äntligen!
Eller kanske inte än. Men har äntligen hittat rätt, känns det som iaf :)
Du är helt underbar Patrik och jag vill vara med dig hela tiden.
Men de är ju lite svårt i och med att vi bo som vi gör, men de fixar vi :)
Ville iaf bara säga att jag är lycklig för första gången på länge och du får mig att hoppas.
Gillar dig Patrik..

På tal om att vara tom i huvudet, jag satt hos Malin igår och kolla ut genom dörren.
Kolla bara rakt ut. Vet inte vad jag kolla på eller vad jag såg.

Jag satt  bara där och hörde röster i bakrunden.
Inte röster i huvudet utan ifrån Malin och Victoria som prata.
Uppfatta inte vad dom sa eller om dom prata med mig.

Jag bara satt där och kolla rakt ut. Kolla på en tom värld.

Tog ett tag att komma tillbaka till verkligheten.
När jag sen va med igen så kände jag mig bara tom, som om att jag skulle börja gråta för minsta lilla sak.

Vet inte hur jag ska förklara de på något annat sätt än att jag känner mig vilse!

Vilse när jag har massa folk omkring mig, vilse när någon prata med mig.
Vad ska jag svara och kommer de jag säger låta dumt?

Vet inte om jag kommer hitta mig själv snart men med tiden hoppas jag ju på de iaf.
Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Bara vänta och låtsas vara okej och glad. 

 Känner en saknad men kan inte komma på vad de är jag saknar.
Jag har ju allt vad jag behöver och lite till. På de sättet är jag ju lyckligtlottad.

Vad behöver jag?

Huvudet känns helt tomt. Och då menar jag riktigt tomt.

Vet inte vad jag ska tänka och tycka om vissa saker nu för tiden.
Glider bara med och säger inte så mycket av vad jag verkligen tycker och känner.
Eller så har jag kanske ingen som riktigt vill lyssna på mina tankar.
Sen vet man ju inte om man kan berätta allt för någon annan heller.
Allt blir bara fel. Mina tankar vandrar iväg tills jag inte fattar vad som händer.

Allt bara glider iväg ifrån mig. Mina känslor och tankar är i en stor, oorganiserad hög.
Utan början och utan slut.

Vet inte vart jag ska börja att leta efter mig själv?
För de känns verkligen som om jag har tappat bort mig själv.
Känner inte igen mig själv längre.
Vad har jag för värderingar? Är dom verkligen samma som förr?
Det känns inte rätt och det skrämmer mig.
Det skrämmer mig verkligen jättemycket att jag inte vet vem jag själv är längre.



Vem är jag?
De ända jag verkar veta just nu är vad jag heter.

Nä ska inte tråka ut er mer nu.
Tack för att ni lyssna iaf.

Du har verkligen ögon som kan se rakt igenom mig.
Vill egentligen inte ha nått med dig att göra men jag kan inte låta bli att tänka på dig.
Hur du kolla på mig och hur jag kände när du va nära.
Så löjligt egentligen. Du förtjänar inte ens att jag tänker på dig men kan inte låta bli.
Hatar verkligen denna känslan men förhoppningsvis går de över snart och någon annan dyker upp.
Någon bättre.
Någon annan än du.
Någon som förtjänar mina tankar.

Vad ska man göra egentligen?
Har nästan väntat i 9 månader nu och känslorna vill inte försvinna!
Jag blir galen snart. Men som sakt de är bara att vänta och hoppas på de bästa.

See you!

Korv
De är en fin grej de där dom kallar korv.
Man kan ha de gula på den, de röda eller lite grönt om man nu gillar de.
Personligen tycker jag att de blir lite mycket med de där gröna på, så jag nöjer mig med gult och rött.
Fast de ska vara två sträck med gult och ett med rött.
Även om jag inte är så förtjust i de gula så är de ändå hyfsat gott på korv.
Sen kommer man ju till de där mjuka man har runt om korven och, boj, vad man kan välja där!
Ljust, mörkt, kort, långt, mjukt, hårt.
De är ju en hel djungel de där med bröd :O
Men jag, jag gillar korv och bröd. Två med gult och en med rött.
Så ska man äta de. Utan de gröna.

Ska man våga hoppas och vänta eller ska man gå vidare och vänta på nått annat.
Vill ju verkligen att de ska funka men.