segblondin

På tal om att vara tom i huvudet, jag satt hos Malin igår och kolla ut genom dörren.
Kolla bara rakt ut. Vet inte vad jag kolla på eller vad jag såg.

Jag satt  bara där och hörde röster i bakrunden.
Inte röster i huvudet utan ifrån Malin och Victoria som prata.
Uppfatta inte vad dom sa eller om dom prata med mig.

Jag bara satt där och kolla rakt ut. Kolla på en tom värld.

Tog ett tag att komma tillbaka till verkligheten.
När jag sen va med igen så kände jag mig bara tom, som om att jag skulle börja gråta för minsta lilla sak.

Vet inte hur jag ska förklara de på något annat sätt än att jag känner mig vilse!

Vilse när jag har massa folk omkring mig, vilse när någon prata med mig.
Vad ska jag svara och kommer de jag säger låta dumt?

Vet inte om jag kommer hitta mig själv snart men med tiden hoppas jag ju på de iaf.
Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Bara vänta och låtsas vara okej och glad. 

 Känner en saknad men kan inte komma på vad de är jag saknar.
Jag har ju allt vad jag behöver och lite till. På de sättet är jag ju lyckligtlottad.

Vad behöver jag?